Valborg & Magont

Valborgsmässoafton idag och skola hela dagen.
Kvällen skulle jag egentligen spendera hos två kompisar som ska ha hemmafest,
men både Marcus och jag är lite dåliga. Marcus har typ magkatarr eller magsår,
han jobbar ju mer eller mindre jämt och äter skitdåligt och nu har han haft ont
högt upp i magen i över en vecka.
Jag själv började få ont i magen igår, den känns spänd liksom och gasig.
Missade att ta mina magtabletter här om dagen och misstänker att det var det som ställde till det.
Blir alltså ingen dans idag heller för min del. Jag och sambon får krypa ner i soffan och vila i stället.
Skönt med röd dag i morgon :)
Nu håller jag tummarna för att magen stabiliserar sig för att sedan bli normal igen
och att jag inte triggat igång ett ordentligt skov.

Annars så har det varit en lärorik dag. Har haft tre föreläsningar som handlar om:
- Att förhindra procedursmärta hos barn (alltså smärta vid provtagning, undersökningar, behandlingar osv.)
- Komplexitet i samband med palliativ och transkulturell vård
- Komplexa omvårdnadssituationer vid operation

Verkar vara en riktig kanonkurs detta! Intressanta ämnen och duktiga och inspirerande föreläsare!
Sjukt nöjd tjej här ;)

Status

 
Idag mår jag bättre, jag är inte bra än dock.
Ringde min läkare det första jag gjorde i morse, fick dock prata med sjuksköterskan istället
som pratade med läkaren och ringde upp mig. Det resulterade i tre gånger så hög dos
av min Asacol i några veckor för att läka ut inflammationen som blossat upp i tarmen.
Oavsett om jag är bra till på torsdag eller ej så ska jag höra av mig då.
Är jag inte bra på torsdag ska vi boka in en akut läkartid.
Håller tummarna på att det blir bra nu! Håller så hårt jag kan!
Det känns ju lite bättre idag och jag pallrade mig till skolan och var där 8.30-16
och det gick ju bra i alla fall :)


En bild från idag, tagen underifrån så ser lite pluffsig ut.
Okej då, jag ska inte skylla på det, jag ÄR lite pluffsig ;) hahaha

Break down

Det visade sig gå åt "fel" håll igen efter att ha mått bättre igår kväll.
Natten var ett rent helvete för att vara ärlig. Låg halvvaken med smärtor
och vid halv sex klarade jag inte av det mer. Gick upp och kunde inte somna om igen.
Magen kändes fruktansvärt obehaglig och när toaletten dessutom vägrade att spola
så bröt jag ihop. Fick panik och grät hysteriskt, väckte Marcus som tröstade mig
och hjälpte mig med toaletten. Lugnade mig något och jag förstår ju att detta inte
är hela världen och det värsta som kan hända. Men när man mår så himla dåligt
och det finns absolut ingenting man kan göra åt det, illamående, hunger och smärta
på samma gång och det går bara att vänta ut det hela och det känns som att det aldrig
ska bli bra igen. Lyckades somna några timmar från och till i soffan i stället.
Nu har jag försökt dricka lite proviva blåbärssoppa och vatten.
Jag mår något bättre igen, magen känns lugnare, det känns inte som att tarmarna ska sprängas.
Är dock inte bra än och är väldigt glad över att jag gjorde färdigt så mycket på mitt arbete igår.
Hur ska detta gå? Jag måste till skolan i morgon, eller måste och måste, jag vill verkligen
gå på den föreläsningen och så ska vi jobba med grupparbetet.
Tisdag då måste jag dit i alla fall, då är det obligatoriskt seminarie.
Åh, jag har inte tid med detta!!

Bad day

Idag är ingen bra dag, under tentan i morse fick jag jätteont i magen och behövde gå på toaletten men man får inte gå under första timman så jag fick nästan panik. Nu ligger jag hemma, nedbäddad, suck. Vet inte om det är all stress som utlöst detta eller om det är ett skov som satt igång. Jag har verkligen inte tid med detta. Och självklart händer det på helgen då man inte kan få tag på läkaren. Skulle på släktkalas i eftermiddag men nu vet jag inte riktigt hur det blir med den saken. Har mått kasst i tre timmar nu :( ligger och myser med min lilla tjej som gör allt lite lite bättre..

Återbesök 1 Mag/tarm-mottagningen

121114
Idag var det dags för andra återbesöket, denna gången hos min läkare på mag/tarm.
I sensommras gjorde jag en koloskopi som visade på mild inflammation i hela tjocktarmen.
Fick börja med ett läkemedel som heter Asacol (800mg x 4) Tur är att min spruta jag tar
för reumatismen biter även på inflammatoriska tarmsjukdomar så den är bra för mig
även i detta sammanhanget. Man tror alltså att mina två sjukdomar (reumatisk & tarminflammation)
beror av varandra, alltså att jag har den ena för att jag har den andra. Man vet inte säkert
vilken sjukdom det är men man tror på Ulcerös kolit (skulle eventuellt kunna vara crohns annars)
På läkarbesöket idag fick jag fylla i lite papper och vi pratade och gick igenom proverna,
även dessa var helt normala så just nu är det ingen aktiv inflammation i tarmen.

Resultatet av läkarbesöket:
Förutsatt att jag fortsätter må bra i mage/tarm så kommer vi:
- Ta prover en gång om året, både blod- & avföringsprov. Ringa om receptförnyelse.
- Återbesök om tre år
- Koloskopi om åtta år (pga cancerrisken som ökar med tiden)
- Sänkt Asacoldos, från fyra tabletter dagligen till två, om det funkar annars gå tillbaka till startdos.

Fortsättning på föregående

 
Kände mig tvungen att gå in och "komplettera" inlägget jag skrev tidigare nu när jag lugnat ner mig lite.
För en sekund kände jag mig bara ensamast i världen och som att det är så himla synd om mig.
Men jag tycker ju inte så egentligen men ibland måste man bara få tänka på sig själv.
Jag vet att det finns så himla många i världen som har det så mycket värre än jag.
Och att jag skrev att jag bara vill vara lycklig,. hm.. jag är lycklig, det är jag verkligen.
Jag har en underbar familj och sambo. Världens finaste vänner och min lilla bebis, Ronja.
Jag går en utbildning som jag trivs riktigt bra på, jag trivs på mitt extrajobb och jag fungerar i vardagen.
Jag lever ett värdigt och fullgott liv, det är mer än i princip alla som bor i afrika. Nä nu generaliserar jag.
Men ni fattar vad jag menar? Men ibland vill man bara få ur sig all skit. Idag var en sådan dag.
För den mesta tiden annars tänker jag ju faktiskt inte på att jag är "sjuk".
Ja, jag använder citat-tecken för jag ser ju mig inte som just det jag faktiskt är, sjuk.
För mig är man sjuk tillfälligt, typ när man har halsfluss, eller när man är döende.
Jag, jag kan ju inte vara sjuk? Jag ser ju frisk ut, som "alla andra"
När jag mår bra "känner jag mig som alla andra" och det är jag glad för.
Men eftersom jag känner så blir det extra jobbigt de gånger jag faktiskt tänker på att jag
är drabbad av dessa sjukdomar och kommer vara det resten av livet.
Det är jobbigt att påminnas om det, det blir verklighet då.
Men nu skiter vi i detta, vet inte ens varför jag skriver ut sånt här.
Jag söker inte bekräftelse eller att någon "tycker synd om mig"
Nä gud, det är verkligen det sista jag vill. Det värsta jag vet är när folk sätter MINA begränsningar.
Säger att jag inte kan göra det ena eller det andra pga mina diagnoser.
Jag sätter mina gränser och kom inte och tyck synd om mig eller gör mig till någon som är svag.
Åh, nu blir det bara svammel igen så jag avslutar med att skriva; Livet är orättvist.
Men jag tror ändå att man "tilldelas" sånt man kan hantera. Man utsätts för olika saker av
en anledning. Låter jättekonstigt och flummigt haha. Men jag tror det, allt händer av en orsak.
Allt har en mening.

Have to think positive

:(

Detta väntade på mig innanför dörren när jag kom hem idag. Ett brev från medicinmottagningen på Sahlgrenska. Ni kan ju läsa själva men det är bekräftat att det är en tarmsjukdom jag har och även om det var detta jag ställt in mig på fanns ju ändå hoppet om att det kanske bara var någon tillfällig inflammation eller pga läkemedel, så ja det suger.

Just nu går jag runt med en inre stress konstant och mår inte riktigt bra om jag ska vara ärlig. Känner mycket oro, en ständigt knagande känsla. Jag vill bara vara lycklig och må bra och ha det lugnt för en gång skull..

Livet är orättvist

Slagen till marken ännu en gång, luften har gått ur mig helt.
Dåliga besked är vardagsmat nu mera och det känns som att jag inte ens bryr mig inte.
Blir nästan rädd för mig själv, har blivit så härdad, så mycket skit på ett halvår.
Tror kroppen stänger av för att skydda sig själv från att helt bryta ihop.
Jag tillåter mig knappt några känslor längre, det skrämmer mig.
Ler och låtsas som ingenting, kanske blir det bättre då?
Nästan som om ingenting har hänt..

Jaha, har alltså varit på läkarbesök på mag- och tarmmottagningen i förmiddags.
Gick inte bra, var och lämnade prover för två veckor sedan som vi pratade om.
Läkaren hade även fått bilderna från koloskopin och sa då även han att det inte var normalt.
Tarmen är inflammerad och läkaren jag träffade idag tror att det är Crohns.
Hela tjocktarmen är lätt inflammerad, vilket innebär att det kan bara i början av sjukdomen
eller att sjukdomen inte är så "allvarlig" eller agressiv. Jag vet inte.
Det är inte ens säkert att det är Crohns, men det är det mest sannolika och vi börjar behandla direkt.
Kommer få en högre dos på Humira (sprutan jag tar för att dämpa immunförsvaret)
och kommer börja med en medicin för tarmslemmhinnan.
Läkaren ville även lägga in mig för att få järndropp men jag hade inte tid idag.
Mitt blodvärde och järnvärde var lite för lågt nämligen, men droppen får bli efter Kreta i stället.

Jag tar en dag i taget. Min mamma sa tidigare i år (efter jag fått reda på reumatismen) att
"du är inte sjukare idag än du var igår"
och det stämmer så väl, tänker ofta så. Jag får ta det för vad det är.
Det är som det är och jag ska leva mitt liv så gott jag bara kan ändå.
Detta ska inte få hindra mig, aldrig!


Så då var det dags att skapa ytterligare en kategori här i bloggen.
Så utöver "reumatismen" lägger jag nu även till "crohns"
Under dem kan ni läsa när jag skriver om respektive läkarbesök och hur jag mår osv.

Dygnet från helvetet

Ja, då var koloskopin gjord.
Gårkvällen var helt fruktansvärd, jag hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att få ner lite vätska.
Hade inställningen att "det är bara att häva, hålla för näsan och tänka på annat"
Men så lätt var det inte, det tog verkligen emot och även om jag ville få ner det sa kroppen ifrån.
4 liter, fyra liter vätska med smak som påminner av havsvatten och metall.
Jag hulkade mellan klunkarna och var nära på att spy x antal gånger.
Jag kan utan tvekan säga att det var det värsta jag gjort i hela mitt liv, helt seriöst.
Mycket värre än undersökningen i sig. När jag hade fått ner strax över en halvliter brast det.
Jag grät och grät och förstod inte hur jag skulle ta mig igenom kvällen,
jag hade 14 glas kvar att dricka och allt kändes bara omöjligt.
Men tillslut fick jag ner det i alla fall, efter att jag gråtit klart och tyckt synd om mig själv
gav jag mig fan på det ytterligare en gång och tänkte "spyr jag så spyr jag, jag måste göra detta"
Och gud va glad jag var när jag hade klarat det!

I morse var själva undersökningen, Marcus hade jag med mig som stöd,
även om han bara fick vara i väntrummet kändes det bra.
Jag har gjort en "halv" koloskopi (sigmoideoskopi) tidigare så det var inte helt nytt.
Helt samma princip, man går in med en liten kamra och undersöker tjocktarmen.
Det gjorde lika ont som förra gången men jag vägrade smärtstillade och lugnande,
ville inte behöva ligga på en sal och vila (låta läkemedlen gå ur kroppen)
Ville bara hem direkt och äta haha och sova i min egen säng.
De verkade faktiskt ganska imponerade att jag gjorde det utan någonting.
Men för mig känns det bäst så, jag är lite av ett kontrollfreak och vill känna allt som händer.
Gillar dessutom inte att ta preparat jag aldrig tagit förut för jag är rädd för allergiska reaktioner.
Haha ja, jag är lite hypokondrisk också ;)
Fick i alla fall en nål (PVK) i armen ifall att jag skulle behöva något, rätt kul, första gången jag har nål :)
Hon testade att spruta lite koksalt i den för att se så att den fungerade, precis som vi lär oss i skolan.
Den fungerade fint och det gjorde inte det minsta ont och kändes inte när koksaltet åkte in,
vilket jag vet att det kan göra så det var spännande.
Tror att det är bra som blivande sjuksköterska att ha "varit på andra sidan"
Om en patient frågar mig hur det känns så kan jag svara med personlig erfarenhet och inte bara inläst kunskap.

Så hur såg då tarmen ut, ja tyvärr var det inte några positiva besked jag fick.
Men jag fick inte heller något konstaterat. Tarmen var lite för röd = inflammerad.
Men han sa att det såg inte typisk sjukligt ut, men heller inte helt normalt.
De tog massa biopsier (vävnadsprov) av tarmen som kommer att säga mer vad som är fel.
För något fel är det, vi vet bara inte helt säkert vad än.
Jag försöker hålla modet uppe tills jag får svaret om 4-6 veckor.
Känns skönt att jag tog mig igenom detta i alla fall och nu är det gjort.
Jag är stolt över mig själv.

:(

Det här är det absolut värsta jag gjort i hela mitt liv..

Mag och tarmmottagningen

Idag trillade ett brev in i brevlådan. Har fått tid i mitten av augusti till mag och tarmmottagningen för en koloskopi undersökning, man går in med en liten kamera i tjocktarmen och ibland nedre delen av tunntarmen för att leta efter förändringar. På mig letar man efter inflammation för att utreda om jag skulle kunna ha fått någon tarmsjukdom (hoppas verkligen inte) vet inte om mitt psyke är starkt nog för att acceptera ytterligare en kronisk diagnos. Vi håller tummarna och hoppas på det bästa, att anledningen till min lilla sjukhusvistelse i början av månaden bara var en vanlig magsjuka av något slag. Jag hoppas verkligen det! Nä, nu ska vi inte tänka på tråkigheter! Jag har det så bra här med lilla Bella i knät, hon har legat här över en timma nu. Sitter och kollar på Min brors flickvän :) gillar den filmen, mysig, rolig och lite sorglig. Men snart ska jag sova :) Lägger in två bilder på Bella och hoppas Amanda och Alexander är ok med detta, men jag antar det :) hoppas ni har det bra i Danmark om ni läser detta! Hihi

Varma Koppen

Känns på något sätt som att magen är liite bättre idag, men vågar inte hoppas.
Har i alla fall avancerat mig till varma koppen, åt även en banan och tänkte nu smaka lite chips av Marcus :P
Får se hur det går.
Äter långsamt och små mängder. Kände mig väldigt yr tidigare idag och hade även torra läppar så har under dagen hällt i mig vätska, salt och socker och nu är läpparna som vanligt :) Måste vart lite uttorkad, lätt att bli det när man går på toaletten stup i kvarten och sover hela tiden så man inte får i sig tillräckligt.
Nu ska jag fortsätta mysa framför tv:n, tyvärr verkar det som att Marcus somnat så det blir tv-tittande ensam, men det är kanske lika bra det ;) då får jag välja program hihi

13 timmar på akuten

Vilket helvetes dygn det varit, sov typ hela dagen igår vilket var tur det för det slutade med att jag spenderade hela natten på akuten. Åkte in vid 20:30 tiden för att jag inte stod ut. Fick komma in och ta blodtryck/puls/POX och blodprover ganska snabbt men sen fick jag sitta i väntrummet för att träffa dokton ända till 03:00 i natt!
Vid tre kom jag in på själva akuten, fick ett liten rum med en hård brits, bättre än stolen i vänrummet iaf.
Slumrade till emellan åt och när klockan var 07:00 ungefär kunde jag inte sova mer.
Läkaren kom inte förän 08:30!! Jag hade varit på akuten i hela tolv timmar då, helt galet,
fick dessutom åka hem en timma efteråt med en remiss till koloskopi (som jag typ redan gjort innan) suck.
Fan va trött jag blir, varför kan jag inte bara vara normal?! Orkar inte.
Känns som alla andra mår så jävla bra och jag får problem efter problem.
Ska försöka vara positiv och hoppas på det bästa, men det är inte så lätt när man precis är på väg att resa sig upp och sedan slås till marken. Jag är trött på att falla, trött på att försöka resa mig, what's the point..

Ont

Sjukanmälde mig från jobbet idag för jag vart så himla illamående och haft ont i magen.
Kände att det var bäst att vara hemma ifall att det skulle bli värre,
men det känns som att det redan är på bättringsvägen, håller tummarna!
Så idag har jag bara legat framför tv:n hela dagen, mamma kommer snart hit med coca cola haha
Skönt att hon jobbar så nära mig. Min fina snälla mamma <3
Nu ska jag bara fortsätta att ta det lugnt här, älsklingen kommer väl hem från jobbet relativt snart också.


Gammal bil men känns rätt passande tycker jag XD haha

RSS 2.0