Fortsättning på föregående

 
Kände mig tvungen att gå in och "komplettera" inlägget jag skrev tidigare nu när jag lugnat ner mig lite.
För en sekund kände jag mig bara ensamast i världen och som att det är så himla synd om mig.
Men jag tycker ju inte så egentligen men ibland måste man bara få tänka på sig själv.
Jag vet att det finns så himla många i världen som har det så mycket värre än jag.
Och att jag skrev att jag bara vill vara lycklig,. hm.. jag är lycklig, det är jag verkligen.
Jag har en underbar familj och sambo. Världens finaste vänner och min lilla bebis, Ronja.
Jag går en utbildning som jag trivs riktigt bra på, jag trivs på mitt extrajobb och jag fungerar i vardagen.
Jag lever ett värdigt och fullgott liv, det är mer än i princip alla som bor i afrika. Nä nu generaliserar jag.
Men ni fattar vad jag menar? Men ibland vill man bara få ur sig all skit. Idag var en sådan dag.
För den mesta tiden annars tänker jag ju faktiskt inte på att jag är "sjuk".
Ja, jag använder citat-tecken för jag ser ju mig inte som just det jag faktiskt är, sjuk.
För mig är man sjuk tillfälligt, typ när man har halsfluss, eller när man är döende.
Jag, jag kan ju inte vara sjuk? Jag ser ju frisk ut, som "alla andra"
När jag mår bra "känner jag mig som alla andra" och det är jag glad för.
Men eftersom jag känner så blir det extra jobbigt de gånger jag faktiskt tänker på att jag
är drabbad av dessa sjukdomar och kommer vara det resten av livet.
Det är jobbigt att påminnas om det, det blir verklighet då.
Men nu skiter vi i detta, vet inte ens varför jag skriver ut sånt här.
Jag söker inte bekräftelse eller att någon "tycker synd om mig"
Nä gud, det är verkligen det sista jag vill. Det värsta jag vet är när folk sätter MINA begränsningar.
Säger att jag inte kan göra det ena eller det andra pga mina diagnoser.
Jag sätter mina gränser och kom inte och tyck synd om mig eller gör mig till någon som är svag.
Åh, nu blir det bara svammel igen så jag avslutar med att skriva; Livet är orättvist.
Men jag tror ändå att man "tilldelas" sånt man kan hantera. Man utsätts för olika saker av
en anledning. Låter jättekonstigt och flummigt haha. Men jag tror det, allt händer av en orsak.
Allt har en mening.

Have to think positive


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0