Working weekend
Nu kan jag äntligen skriva om mina läkarbesök och hur allt går,
det blir som terapi för mig, ett sätt att bearbeta allt som händer,
genom att jag får skriva av mig.
Och kanske kan andra som har reumatism eller som tar Humira
för att känna mig tryggare och mindre ensam.
För visst känner man sig ensam, "alla andra" är friska känns det som.
Det är inte kul att vara ung och få reda på att man är kroniskt sjuk.
Det är tufft, tufft som fan. Trots att det finns mycket värre sjukdomar man kan få.
Men men, nu är min "helg" över i alla fall.
Har ju varit ledig två dagar och nu blir det jobb hela helgen.
14-20 idag, 7-15 i morgon och 8-20:30 på söndag.
Känns helt okej :) Jag älskar mitt jobb och man tjänar ju mer på helgen ;)
I'm gonna keep smiling..
Har en klasskamrat som har reumatism, det verkar inget vidare men hon lever ju ändå ett ganska så normalt liv. Bortsett från att hon har väldigt ont ibland och medicinerar sig regelbundet.
Det är väl lite så med att allt känns så nytt med en sjukdom i början, men sedan när man vänjer sig så blir det en del utav en själv och då tänker man inte lika mycket på det. Men jag förstår dig, det känns verkligen som ett hårt slag i magen när man får sådana besked.
Minns när jag gick i sjunde klass och var hos skolläkaren för min scolios som upptäcktes när jag gick i femman. Läkaren sa då till mig att jag inte kommer kunna fortsätta med gymnastik längre för att det påfrestar min rygg för mycket. Kändes som att hela världen skulle gå under och jag ville bara dö. varför skulle jag lida utav det där? Och skulle jag ha lika ont resten utav livet?
Ibland tycker jag fortfarande att det är svin jobbigt eftersom att jag kan få riktigt ont emellanåt. Samtidigt som jag har lärt mig att leva med det och jag vet vad jag vanligen klarar av osv.
Hoppas allt blir så bra det kan med dig och att du kan börja om på nytt nu, på riktigt med rätt diagnos.
