Idag var det sex månader sedan jag fick samtalet av läkaren att de hittat en gen hos mig som skulle förklara mina smärtor. Sänkan var också väldigt hög och han sa att min värk, genen och sänkan tillsammans talade ganska tydligt för en reumatisk sjukdom, jag fick en remiss skickad till reumatologen. Japp och så drog det igång. Ryggvärken jag gått med i tre år (med "diagnos" diskbråck) visade sig vara värre än jag någonsin trott. Hade aldrig tänkt att jag var kroniskt sjuk, detta skulle ju gå över? Jobbigt. Grät vid flera tillfällen varje dygn. Att gå till praktik och skola var en pärs, man ville ju vara stark och att livet skulle gå vidare som att inget hänt. Sen några månader senare när jag tyckte att jag hade bearbetat allt kom beskedet om Crohns, ytterligare en kronisk diagnos. Suck. Bara att bita ihop och köra på tänkte jag. Kände knappt några känslor för det beskedet. Nu är det 1,5 månader sedan. Men ändå tycker jag att jag tacklat detta bra, jag överlever och de kunde vara värre. Jag har tagit mig igenom skola, praktik och jobb och nu mår jag ganska bra faktiskt. Jag har fått behandling för båda sjukdomarna och det känns bra att de fungerar hyfsat i alla fall :)

Men men, ville bara skiva av mig lite. Nu drar jag till vårdcentralen för praktik, precis som alla vardagar ;)