Tillbaka till verkligheten
Publicerat 2013-01-02 12:33:38 i
Vardag
Tillbaka i skolbänken igen och allvaret är igång ordentligt. Denna och nästa vecka kommer typ vara de mest stressiga under utbildningen, har helt galet mycket att göra, suck. Vill ju också ha jullov! Nu har jag precis haft introduktion till denna delkursen som avslutar termin 4. Termin 5 börjar direkt efter, den 14/1. Har egentligen föreläsning i eftermiddag men har bokat in jobb i stället då den inte verkar intressant, nya jobbet idag :) just nu är jag på väg från skolan in mot stan, måste köpa en kalender då min tar slut nu om en vecka. Sen tänkte jag åka till jobbet och vara där någon timma innan jag börjar för att fixa ett skåp och nycklar som går till nya jobbets lokaler, har bara nycklar till demensavdelningarna. Sen ska jag se om jag hinner klämma in en lunch och lite plugg i personalrummet ;) haha fy alltså!
Kommentarer
Svar:
Hej Camilla, visste inte att du läste min blogg :) Läser din nästan dagligen och har kommenterat några gånger :) Tack får jag väl säga, jag vet inte riktigt om jag har någon hemlighet egentligen. Bloggen är ju inte hela verkligheten, vissa dagar känner jag bara för att ligga kvar i sängen och när jag är ledig gör jag ofta det haha och det behövs verkligen ibland! Men jag tror att även fast jag egentligen är ganska lat är jag rastlös liksom. Och jag bokar ofta upp mig på mer jobb än jag egentligen orkar, innan jag går till jobbet känner jag ofta bara för att gå och lägga mig, men när man väl är där känns det ok, och jag vehöver verkligen pengarna. Bor hemifrån och pluggar utan lån, det blir ganska lite pengar om jag inte jobbar. Skolan orkar jag med för att jag känner att jag måste. Jag hatar att inte avsluta saker och jag hade aldrig kunnat hoppa av för det är jag för stolt för. Har alltid haft väldigt höga krav på mig själv när det gäller skolan. Nu blev det ett jättelångt svar här haha, förlåt ;) Jag är imponerad av dig också! Att du orkar ta dig igenom dagarna och ändå vara så (verkar så iaf) positiv när du har så mycket problem med kroppen. Jag kommer ihåg innan jag fick min diagnos och Humiran, jag kunde knappt gå och det tar så enormt på psyket alltså, usch! :(
Therese Strandberg
Trackback
