Det var ett tag sedan jag tittade in hit nu, jag har helt enkelt inte tagit mig tiden.
Mycket annat händer hela tiden och hälsan är fortfarande inte på topp.
Sämre än innan rättare sagt.

Jag började med Kåvepenin för sex dagar sedan och skulle tillbaka till vårdcentralen
igår för ett nytt CRP (blodprov som mäter om man har en infektion i kroppen)
förra veckan låg det på 95 (ska ligga under 5) och man ville se så att det börjat
gå nedåt nu när jag börjat med antibiotika. Men sådan tur hade jag inte.
Febern är kvar och CRP:t visade igår 123, alltså höjt istället för sänkt.
Det resulterade i ett nytt läkarbesök idag. Träffade en kompetent och framför allt
engagerad kvinnlig läkare denna gången, det kunde man knappast säga om den förra.
Hon gjorde allt hon kunde, kollade in i öron, näsa, ögon, lyssnade på lungor
och tog massa prover, halsprov, urinprov och blodprov. Allt såg bra ut..
Förutom CRP:t som hade gått upp ytterligare idag och ligger nu på 140!
Fortfarande är det oklart var infektionen sitter och vad för bakterie det är
men nytt antibiotika blev det, Doxyferm. Ska tillbaka på torsdag för nytt CRP,
har det inte vänt då och börjat gå ner så blir det nog aktuellt med sjukhus vård.
Läkaren sa att det börjar bli mer än vad som klaras av på "vårdcentralsnivå".
Jag ber för allt i världen att det inte ska behöva gå så här långt utan att det nya
antibiotikumet hjälper mig att bli av med denna satans infektionen nu så att jag kan
fortsätta med mitt liv! Jag vill kunna njuta av sommaren precis som alla andra.
Och bara slippa oroa mig och vara frisk!

Det tär fruktansvärt mycket på en att ha feber i två veckor och inte nog med att man är sjuk
man vet inte varför man är det eller vad det är för fel.
Hur behandlar man något man inte vet vad det är?
Läkarna tror ju fortfarande på någon form av övre luftvägsinfektion.
Egentligen skiter jag i vad det är bara det blir bra nu! Jag orkar inte mer.
Jag hoppas jag kan kika in här igen på torsdag och skriva att CRP:t är på nedgång
och att jag mår bättre. Det hade varit fantastiskt!
Håll tummar och tår för mig, ännu en gång, hårdare!